Jag heter Camilla Öhman och arbetar idag som Regulatorisk Specialist. Jag är utbildad ICF coach samt är författare till två böcker "Demens - Anhörig på Liv och Död" (2020) samt "Livet med Tro, Hopp och Kärlek" (2022). På min fritid umgås jag med vänner samt min familj. Jag älskar att dansa zumba samt springer gärna utomhus i löpspåret. Det är därigenom jag hämtar ny kraft och energi !

Hjärnan består av många livsviktiga funktioner och förmågor. Den har en stor kapacitet med både utvecklingsmöjligheter och utmaningar. Mitt intresse för hjärnan kommer från egna upplevelser som nära anhörig till hjärnsjukdom. Jag har genom dessa fått en stor förståelse inför hur sårbar ens hjärna faktiskt är. Den har bidragit till en nyfikenhet att lära mig mer och som anhörig kunna hjälpa andra att få kunskap om dessa sjukdomar. Framförallt vill jag kunna ge stöttning i svåra situationer som många människor kan uppleva i en parrelation eller familjesituation. 

Hjärnsjukdomar som jag kommit speciellt nära är HJÄRNTUMÖR och DEMENS.

Min man Joakim har en obotlig godartad hjärntumör, Dermoid tumor, som upptäcktes året 1999, då 26 år gammal och blivande pappa. Jag hade denna livsperiod som anhörig inte det stödet runt omkring mig som jag hade behövt. Att bli mamma för första gången i tidig ålder i kombination med min mans sjukdom så var en svår situation att hantera. På denna tid så var stödet i form av samtalsterapeuter och anhörighetsgrupper begränsade. Anhörighetsgrupper fanns varken fysiskt eller digitalt såsom via de sociala medierna facebook eller Instagram då Internet inte uvecklats fullt ut. 

Min mamma Anita fick sin demens diagnos, Pannlobsdemens/Frontallobsdemens, året 2015, som hon några år senare avled av. Sjukdomen hade dock satt sina klor i henne många år innan en ordentlig utredning kunde göras och diagnosen "äntligen" kunde fastställas. En utmattande resa för oss hela familjen som skapade mycket stress, oro och sorg.

Jag tycker att hjärnsjukdomar behöver lyftas mer i vårt samhälle än vad de gör idag. Det råder en hel del okunskap och tabu kring dessa. Min stora önskan är att vi en dag kommer kunna anordna en direktsänd TV-gala där vi erkänner dessa sjukdomar, samlar in betydande likvida medel för fortsatt forskning kring dessa och inte minst "hyllar och uppmärksammar" alla de människor som lider av någon sorts hjärndiagnos och som kämpar dagligen med nedsatta förmågor och förlorad ork. 

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!

Hjarnansvanner@gmail.com